Sjösjuk....

Påsklov. Lov. Lov är bland det jobbigaste.
Rutinerna bryts, allt ställs upp o ner.
Diagnosbarnen kanske inte ska ha lov, jo, fast inte lika länge, eller bara halva dagar?!
Turbulent och ibland kaos är det i alla fall när det är lov.
I dom inte så bra perioderna är till och med helgerna för långa avbrott.
Men nu är det påsklov.
Mitt första på evigheter. Jag har alltid jobbat på lov tidigare. Alla lov. Skiftjobb, övertid, dagtid, you name it.
Så jag såg fram emot detta lov. För sportlovet gick ju relativt bra, läs här.
Och i min enfald trodde man att detta lov skulle bli liiiiite bättre, trots allt inte kallt och snö.
Men början har inte varit bra.
Det gnabbas, tjatas, bråkas, hela tiden. Man styr upp, skäller ut, diskuterar, talar om hur det är, frågar varför.
Får till svar, förlåt, det var inte meningen, mm, mm. Sen går det en timme och det är full fart/bråk igen, och igen, och igen.
Så idag, 3 dar in på lovet, blev jag "sjösjuk". Det blev för många vågdalar. Fick aldrig något riktigt utbrott.
Utan, jag orkar inte!!!!!! och gick och lade mig med stängd dörr.
Utanför blev det alldeles tyst!?
Hörde hur det tisslades och tasslades. Viskades. Och sen måste jag ha somnat. Ledsen i själen. Blev för mycket på för kort tid helt enkelt. Ibland önskar man sig lite adhd.....:)
Efter en stund vaknar jag till, fortfarande tyst. Kliver upp och börjar laga mat.
Barnen leker tillsammans med något bolibompa spel. Glada.
När maten är klar, ropar jag, och in kommer sonen som en furie, vrålar och härjar.
Jag bara tittar på honom. Han stannar upp. Jag går och lägger mig igen. "Sjösjuk" igen.
Hör åter hur det tisslas och tasslas. Sonen kommer in och säger förlåt.
Kliver upp och går ut i köket igen. Vi äter under tystnad.
Efter en stund bryter dottern tystnaden med ett: Förlåt pappa. Och sonen fyller i också han med ett förlåt.
Sen pratar vi igen, och det blev stilltje på havet en stund. Men prognosen ser bra ut framöver.......enligt NPF(SMHI)!??!!?

Fy för lov.
Fy för pappor som föreställer sig saker, och tar ut i förskott........bites you in the ass! again!
Det är en tuff värld att leva i NPF-landet

/pappan

Kommentarer
Postat av: Lenaeff

Jo nog är det tufft att leva i detta landet allt. Man tror att man räknat ut allt så bra, funderat igenom, förberett och banat vägen och så blir det kaos.

Hoppas att NPF kommer med en bättre prognos inför helgen med solglada barn och lätta brisar...

Kram på er//Lena

2011-04-20 @ 21:34:15
URL: http://vitavox.blogspot.com/
Postat av: Mib

Ja jag hoppas som Lena. Att NPF kommer med bättre prognos var bra skrivet. Jag känner också igen det du skriver. Jag har gått ifrån det där kaoset så många gånger också. Bättat ner mig och tänkt "Det får bära eller brista, det skiter jag i". Ibland har det funkat men ibland har det blivit ännu värre och så har jag varit tvungen att stiga upp alla fall. Med min slogan: "Det går fan inte att va sjuk i det här huset!" Ja nu är ju inte du sjuk då, men ändå. Skönt att dom höll sams dina juveler när du la dig så där. Kram och hoppas din Valborg är bättre.

2011-04-30 @ 18:50:01
URL: http://mibfilosoferar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0