medicin hjälper.....
Förra veckan hade vi ett litet missförstånd kring sonens dosering.
Tänker inte klandra någon kring detta. Det är bara mänskliga saker som ibland sker helt enkelt.
Den enda förklaringen är nog att det inte blev helt tydligt från vår sida. Tydligt på diagnos-termer.
Nog om det.
Det vi lärde oss var att medicineringen verkligen hjälper.
Den hjälper jättemycket.
Det som hände var att vi gick ned lite på den ena (Strattera) eftersom den kan ha vid för höga doser en bieffekt av aggression bla. Och eftersom vi låg i överkant på denna så sänktes den.
Och med missförståndet sänktes även den andra.
Detta resulterade i en kille på total överfart och enorma impulshandlingar.
Allt gick fort och det hände saker hela tiden. Vilket blir ett misslyckande för sonen.
Skilnaden var verkligen markant. Väldigt tydlig.
Vi halkade tillbaka några steg.
Men misstaget upptäcktes och doseringen återgick.
Efter ett par dagar kom en helt ny kille tillbaka. Och vi plockade några steg åt andra hållet.
En roligare och mer koncentrerad krabat.
Det känns som en frisk fläkt.
Och vi som hade små funderingar kring medicinen, kanske börja om, eller ta bort.
Dom tankarna kan man nu lägga bort.
Tror ingen vill uppleva våran son utan medicin. Hans svårigheter är alldeles för stora.
För alla. Men mest för han själv.
Den nya doseringen verkar vara, peppar peppar, helt rätt.
Återkommer med mer status lite längre fram.
Ska bli spännande och se vad skolledningen har att komma med för lösning åt våran son.
//pappan
Från våran 4-dagars fjällvandring 2010 på Långfjället, Grövelsjön. Naturen från sin bästa sida.
Storvätteshågna 1204möh. Utsikten var enorm.
Tänker inte klandra någon kring detta. Det är bara mänskliga saker som ibland sker helt enkelt.
Den enda förklaringen är nog att det inte blev helt tydligt från vår sida. Tydligt på diagnos-termer.
Nog om det.
Det vi lärde oss var att medicineringen verkligen hjälper.
Den hjälper jättemycket.
Det som hände var att vi gick ned lite på den ena (Strattera) eftersom den kan ha vid för höga doser en bieffekt av aggression bla. Och eftersom vi låg i överkant på denna så sänktes den.
Och med missförståndet sänktes även den andra.
Detta resulterade i en kille på total överfart och enorma impulshandlingar.
Allt gick fort och det hände saker hela tiden. Vilket blir ett misslyckande för sonen.
Skilnaden var verkligen markant. Väldigt tydlig.
Vi halkade tillbaka några steg.
Men misstaget upptäcktes och doseringen återgick.
Efter ett par dagar kom en helt ny kille tillbaka. Och vi plockade några steg åt andra hållet.
En roligare och mer koncentrerad krabat.
Det känns som en frisk fläkt.
Och vi som hade små funderingar kring medicinen, kanske börja om, eller ta bort.
Dom tankarna kan man nu lägga bort.
Tror ingen vill uppleva våran son utan medicin. Hans svårigheter är alldeles för stora.
För alla. Men mest för han själv.
Den nya doseringen verkar vara, peppar peppar, helt rätt.
Återkommer med mer status lite längre fram.
Ska bli spännande och se vad skolledningen har att komma med för lösning åt våran son.
//pappan
Från våran 4-dagars fjällvandring 2010 på Långfjället, Grövelsjön. Naturen från sin bästa sida.
Storvätteshågna 1204möh. Utsikten var enorm.
Kommentarer
Postat av: Lenaeff
Hej igen!
Vad skönt att det "bara" var en feldosering trots allt och att sonen verkar må bättre nu när det rättats till. Ja bara är ju verkligen fel ord här, det vat jag ju, men ändå skönt att det inte var något annat på något vis. Hoppas att det fortsätter så
Sen måtte väl ändå skolan ha något vettigt att komma med, för er och för sonens skull. Jag håller tummarna//
Kramar till La´familia. från Lena
Postat av: Bellan
Det är vid såna där tillfällen man ser att medicinen verkligen har effekt. Vid nåt enstaka tillfälle har vi "glömt" medicinen, och det är ingen höjdare...
Det var ju för väl att ni kom till rätta med doseringen så ni får lugn på torpet igen.
Ha det gott och kramar till er alla!
//Bellan
Trackback
