inte än...

(Duktig flicka)
En dag bestämde jag mig för
att bryta ihop
Och göra det så ambiöst
att ingen kan kalla det halvdant

En dag bestämde jag mig för
att springa in i väggen
Och falla så fullständigt hårt
att ingen kan kalla mig klen

(marie björk, animaordochbild.se)

Det är när lugnet lägger sig som man känner hur förtvivlat trött man är. Kanske är det tur att lugnet oftast inte varar...vem ska då stå pall?!
Idag är jag glad och tacksam över sonens sinnesfrid. Med den nya medicindosen är det underbart att se en sida som så länge varit i skymundan. Höra sonen skratta så hjärtligt, reflektera över saker utanför bilfönstret, sätta ord på känslor och händelser. Det gör allt enklare och jag ser inte bara jobb när jag ser honom. Jag ser killen som varit gömd bakom diagnoserna. Hur stor han blivit, hur rolig han är, hur fin han är!
 
Samtidigt ger det tid till mig och att snudda vid allt det obearbetade.
"Grin and bear it, grin and bear" eller som en annan vis diagnosmamma skrev: stiff upperlip.
Diagnosföräldrar skulle vinna vilken tävling som helst i att hålla masken.





Kommentarer
Postat av: mamma zoffe

Tittar bara in med en styrkekram..vet hur hårt detta livet är..Så skönt om ni kan se någon vändning till det bättre :-)



K R A M I S M A M M A Z O F F E

2010-05-27 @ 21:57:54
URL: http://blogg.aftonbladet.se/19846
Postat av: mia-marie

tassar förbi och läser ifatt...skickar kramar och önskan om en skön sommar!

2010-06-07 @ 12:55:30
URL: http://min-tankebok.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0