asfamily

har haft en lång pratstund om livet med brorsan på morgonen. Han bor inte här och träffar barnen sällan, men funkar fanastiskt bra med oss när han är här. Mina föräldrar däremot bor här, träffar barnen på sina villkor och vi får alltid städa upp vrakdelar efterår. ÄNDÅ så tycker dom sig ha rätt att tycka och tänka om hur/när och var brorsan ska träffa oss! Jag klargjorde för ett år sen vad som gällde: antingen accepterar ni våra barn som dom är eller så får ni acceptera att relationen och umgänget blir på ett annat sätt. Jag tror dom valde ett annat sätt, men dom är av uppfattningen att dom accepterat. Med en son som har känselspröt som är enorma, så kan jag säga med säkerhet: dom har inte accepterat! Brorsan sa: om jag tycker att barnen är bra, så beter dom sig bra, för att dom känner sig bra. Rätt tycker jag. Det spelar ingen roll om du pratar med glad röst, har förstående ögon, men fejkar. Menar du det inte, så känner, i allafall mina barn speciellt sonen som är extremt utåtagarande, av det och beter sig därefter. Så är det bara...Bottom line RESPEKT. Du får vara som du är om jag får vara som jag är.
Rätt eller fel, ingen aning. Men jag tror att det är på bekostnad av mina barns välmående om jag kräver att dom ska behöva acceptera intolerans. Det blir för stort. Stressen som det tillför att behöva förställa sig vill jag inte utsätta dom för alltför ofta. Inte heller städa upp efter. Speciellt inte från människor som har en relation till oss/barnen. Det räcker med de tillfällen där vi faktiskt inte kan styra upp det. Rätt eller fel, ingen aning... Hur gör ni andra?

-24 grader betyder inomhusaktiviteter. Spela spel funkar för det mesta. Men det vore skönt att kunna gå ut och trötta ut "myrorna" lite...
Det är så vackert ute att man nästan skulle vilja sticka ut näsan ändå.