2010 kommer bli
precis som 2009! Låter säkert pessimistiskt, men inte alls! Det kommer att vara motgångar, ett steg framåt och tre tillbaka. Ja, jag vet att det heter: ett steg framåt och två tillbaka. Men hos oss är det oftast inte bara två steg tillbaka.. Och vissa bra dagar är det två jättesteg framåt också. Och det är så jag hoppas att 2010 blir, många steg framåt och färre tillbaka än vad vi hade 2009. Och blir det precis som 2009 så vet jag att vi överlever, även fast man ibland inte ser ljuset i tunneln.
Nyårsafton då, vi kom ut på andra sidan helskinnade alla fyra. Jag o pappan var väl kanske aningens blankögda av champagnen;) Vi var hos vänner, 6 vuxna och 5 barn. Som upplagt för kaos faktiskt. Och ibland jagade vi sonen genom rummen, och ibland pratade han så fort att man inte hörde vad han sa. Han delade ut några smockor på dottern och F, som alltid är dom som råkar ut för hans härdsmältor. MEN, förra året fick vi vara ensamma bara vi 4, för att sonen var i så dåligt skick. Och i år åkte vi taxi hem kl 03. Det hade kunnat vara så att vi behövt åka hem 20, men han pallade och pallade under omständigheterna väldigt bra. Dottern hade nog en ganska bra kväll, dom höll sig till dataspelandet. Men när hon visade sig när vi skulle gå ut och skåla in det nya, kom det berömda hjärnlåset, som vi ännu inte verkar ha rätt nycklar till. Hittar vi en nyckel, så är den fel nästa gång... Hon kunde inte förstå HUR man skulle kunna dra på sig täckbrallor när man har klänning på sig. För mig, inget svårt alls, men för henne ett oerhört brott mot hennes person! Drama.....Men ut kom vi och hon vägrade att skåla med oss andra (inte helt oväntat) Men vi kramades, eller jag kramades Gott Nytt i allafall!
Stunder som igår, när jag tänker: det gick! så slås jag över hur mycket barnen uthärdar och orkar. När bara en vanlig dag är alldeles tillräcklig för dom. Så orkar dom lite till, och för vår skull!!
Nyårsafton då, vi kom ut på andra sidan helskinnade alla fyra. Jag o pappan var väl kanske aningens blankögda av champagnen;) Vi var hos vänner, 6 vuxna och 5 barn. Som upplagt för kaos faktiskt. Och ibland jagade vi sonen genom rummen, och ibland pratade han så fort att man inte hörde vad han sa. Han delade ut några smockor på dottern och F, som alltid är dom som råkar ut för hans härdsmältor. MEN, förra året fick vi vara ensamma bara vi 4, för att sonen var i så dåligt skick. Och i år åkte vi taxi hem kl 03. Det hade kunnat vara så att vi behövt åka hem 20, men han pallade och pallade under omständigheterna väldigt bra. Dottern hade nog en ganska bra kväll, dom höll sig till dataspelandet. Men när hon visade sig när vi skulle gå ut och skåla in det nya, kom det berömda hjärnlåset, som vi ännu inte verkar ha rätt nycklar till. Hittar vi en nyckel, så är den fel nästa gång... Hon kunde inte förstå HUR man skulle kunna dra på sig täckbrallor när man har klänning på sig. För mig, inget svårt alls, men för henne ett oerhört brott mot hennes person! Drama.....Men ut kom vi och hon vägrade att skåla med oss andra (inte helt oväntat) Men vi kramades, eller jag kramades Gott Nytt i allafall!
Stunder som igår, när jag tänker: det gick! så slås jag över hur mycket barnen uthärdar och orkar. När bara en vanlig dag är alldeles tillräcklig för dom. Så orkar dom lite till, och för vår skull!!
Kommentarer
Trackback
