behöver paus
Jag älskar min familj, men ge mig en dag för att hämta igen lite. Men det enda som händer om jag försöker stänga av, är att alla blir mer på. "Shiiit, der verkar som om mamman är lite seg. Kom igen, vi pratar med henne hela tiden, allihopa, samtidigt. Men! Vad sur hon blev?!"
Att mannen vill ha min närvaro kan jag mentalt förstå och borde också kunna uppbåda detta. Bara inte just idag, inte just nu. När det väl blir tyst, så vill jag bara att det ska fortsätta vara tyst. Vill inte att ngn ska ställa några fler gensvars krav. Jag kan inte uppbåda kraft. Fast jag egentligen vill umgås med min man, så kryper jag nästan ur skinnet och letar upp ett tyst hörn.
Kan man säga upp sig som familje-sambandscentral? Och vem blir ersättare i såfall?
Hej!
Oj, vad jag känner igen detta! Vi mammor är och förblir den i familjen som har koll på allt. Nu har det lugnat sig lite (tror min son är lite äldre än din). Men när det var som värst så kokade hjärnan och allt inombords rusade i ilfart. Blev lite smått utbränd under den perioden. Tack vare medicin är sonen lite lugnare nu.
Kan ni inte sätta er ner och prata om hur du känner det, att du inte orkar. Kanske dela upp lite uppgifter så inte allt ligger på dig. Du kanske t o m kan åka bort ensam över en helg?! Lätt för mig att säga nu, jag gjorde inget åt det när det var som värst, men med facit i handen så hade det varit bäst.
Lycka till! KRAM!
Ja undrade ett tag om man kunde säga upp sig som mamma! Men nu är det bättre ett tagb var jag väldigt sliten men energin har återvänt något men den tar tvärslut emellanåt! Då orkar jag NADA, har inte lärt mig att lyssna på kroppen fullt ut. Jag kör fortfarande på när jag är pigg och sen rasar allt men jag tror det blir bättre!
Kram!
Hej,
Håller på att kolla igenom vilka ni andra är som skrivit på "Nätverk" i Unika föräldrar, och hamnade nu här.
Hos någon som har precis likadan bloggdesign som jag :-)
Alla fall så har jag två barn; en 20-åring och en 17-åring, båda speciella på sina sätt...
Ni får gärna kolla in hos mig, nu ska jag läsa vidare.
Ha det bra! Hälsningar Mib.
Jag sa upp mig som familjens projektledare, blev sjukskriven 6 månader och gjorde ingenting, bara yogade. Skaffade städhjälp också, fast det är emot mina principer. Nu, två år senare, är allt mycket bättre. Maken har förstått att han inte bara ska utföra mina order, utan han måste själv komma på vad som behöver göras. Sedan hjälper det att min nioåring (som har Aspergers o Tourettes) mår mycket bättre.
Det låter som du är ganska slut. Kan du sjukskriva dig? Skickar så mycket styrka jag kan.
Hur gammal är din son?