Stort hjärta....
Så svårt det måste vara. Att sakna lite av förståelsen av hur vi "normala" fungerar, och samtidigt ibland tycka synd om oss.
Han är unik i sin asperger, platsar inte i några mallar alls faktiskt.
En av dom är hans otroliga empati.
Och den är jobbig för honom.
Han hatar orättvisor, illa behandlingar, av sig själv, eller andra. Det är viktigt att det är rättvist och rätt.
Och man ser hur han kämpar. För impulsiviteten, egoisten och "polisen" spelar honom spratt ibland.
Tex.
Dottern drar igång något mot sonen, han exploderar till slut, är odräglig tillbaka, det blir kiv.
Slutar med skrik och vrål och smäll i dörrar. Någon av oss medlar och styr upp.
Dottern får "skäll" om hur man inte kan bete sig i diagnosvärlden, hon gapar och går på, man höjer rösten.
Då kommer sonen tillbaka och är rejält upprörd, över att syrran får skäll.
Spottar och fräser mot oss, och grinar och tröstar syrran.......?
Hur gick detta till. Han var ju skitsur på henne......
Ibland går han in och styr upp orättvisor på skolan eller fritids. Eller tidigare på dagis.
Och det är inte pedagogiskt. Den som blir orättvis behandlad försvarar han, knuffar eller motar bort, eller skriker till den som utför handlingen. Denna blir oftast skrämd och slutar värt.
Sen tröstar han den som for illa. Ett sätt som är väldigt effektiv, men inte på nåt sätt acceptabel, på det sätt den utförs.
Men är samtidigt väldigt gulligt och starkt. Att försvara någon i underläge. Synd bara att det ibland blir tokfel.
Han har även gett bort sin nyaste och bästa leksak till en kompis som han fick en present av.
Han fick den för att det var så länge sedan dom sågs. Då går sonen och hämtar sin nya favvo-leksak och ger bort den. Jag fick en av honom, han får den bästa.
Delar gärna med sig av både läsk, godis, mat, och utrymme.
Men inte gärna sina leksaker eller sitt rum, eller gungan......eller sin tur i kön.
Och absolut aldrig sin McD-sås, aldrig.
:)
Men stort hjärta och empati har han så det värker ibland.
en skön kommentar:
"Mitt hjärta talar om när jag är arg eller stressig!, och när jag blir snäll igen"
/pappan
hej fin blogg du har.. har läst varenda inlägg nu, fint du skriver angående er son, vi ska gå utredning nu angående min son som e 5 år.. och det du skriver om er,så e dom väldigt väldigt lika i sitt beteénde. Tack för en fin blogg. Ha det gott!//Malin
Sam, nu 13 år med AS har sådan empati för våra tamråttor så det finns inte..men att slå något hårt i huvudet på lillebror kan kvitta.. så olika det är som du skriver..
Håller med Malin här ovan, det är en fin blogg ni har! Så läsvärd!!
Kram
Min son E är likadan när det gäller rätt och fel, men han har svårt att hävda sig själv då någon går på honom :( Det gör mig så ledsen då han kommer hem och säger att han är tjock för de säger så på skolan och att han har degmage. Jag frågar då honom varför är det okej att reta dig om det inte är okej att reta andra? till det svarar han att han kankse inte är lika viktig :( Han är så rädd för att de få barnen som leker med honom ska sluta leka med honom om han säger i mot dem :( Han ser inget eget värde i spg själv då han är på skolan men ack det har han hjärnkoll på då han är hemma ;) Varför kan det vara så olika.
Härlig blogg du har och jag har länkat dig från min om det är okej?
Kram Anne
