Nya tag
Nu var det LÄNGE sen!!! Men nu tar jag nya tag, inspirerad av andra.
Julen är över igen och detta år klarade vi oss lite mindre kantstötta. Vi trotsade en del måsten och borden och gjorde på vårt sätt. Julklappar på morgonen om man ville, äta middag ifred om man ville. Absolut inte smärtfritt, men bättre än förra året. Vi tog på oss stora tålamodet och tänkte: Går det åt helvete nu, så var det bra fram tills nu. . Men vi lyckades att hålla det hyfsat flytande. Och kanske att man ska nöja sig med hyfsat?
På Annandagen stack vi till stugan för mys tänkte vi. Men det tyckte tydligen inte barnen! Dom bara bråkade, slogs, gnällde och tjatade. Inte hjälper det att dottern är som värsta tonisen och fräser så fort att sonen kommer i närheten. Det är en dålig kombo det där, sonen och dottern menar jag. Hon är über polisig, kan inte låtsas eller bara låta något bero och han går igång på exakt dom grejjerna. Vi gav upp idag och åkte hem. Ordningen återställd och plötsligt leker man ihop i 2 timmar! Behövs det tilläggas att pappan och jag luktade bränt...
Konstigt det där, men det är väl så med diagnosbarn. Skulle vilja säga att jag accepterat till fullo och att jag är en förstående och pedagogisk mamma som gör allt för att guida mina barnen igenom sina hjärnlås. Men då ljuger jag. Allt för ofta flippar jag lika mycket som barnen...
Julen är över igen och detta år klarade vi oss lite mindre kantstötta. Vi trotsade en del måsten och borden och gjorde på vårt sätt. Julklappar på morgonen om man ville, äta middag ifred om man ville. Absolut inte smärtfritt, men bättre än förra året. Vi tog på oss stora tålamodet och tänkte: Går det åt helvete nu, så var det bra fram tills nu. . Men vi lyckades att hålla det hyfsat flytande. Och kanske att man ska nöja sig med hyfsat?
På Annandagen stack vi till stugan för mys tänkte vi. Men det tyckte tydligen inte barnen! Dom bara bråkade, slogs, gnällde och tjatade. Inte hjälper det att dottern är som värsta tonisen och fräser så fort att sonen kommer i närheten. Det är en dålig kombo det där, sonen och dottern menar jag. Hon är über polisig, kan inte låtsas eller bara låta något bero och han går igång på exakt dom grejjerna. Vi gav upp idag och åkte hem. Ordningen återställd och plötsligt leker man ihop i 2 timmar! Behövs det tilläggas att pappan och jag luktade bränt...
Konstigt det där, men det är väl så med diagnosbarn. Skulle vilja säga att jag accepterat till fullo och att jag är en förstående och pedagogisk mamma som gör allt för att guida mina barnen igenom sina hjärnlås. Men då ljuger jag. Allt för ofta flippar jag lika mycket som barnen...
