det undrar man

Snälla ord gör att jag vill börja grina.
Hinner inte ens reagera förrens de snälla, uppmuntrande orden gör att mina ögon fylls av tårar.
Det kan vara vilka ord som helst.
Varför är det så? Jag borde väl bli glad, inte sitta där som en dåre, blinkandes och bita mig i läppen.
Och då ska vi inte snacka om när människor visar omtanke...
Då är det bara välja, hulka som ett barn eller gå därifrån.
Man undrar, varför är det så?


Kommentarer
Postat av: Lenaeff

Okej! Då ska jag skriva något riktigt elakt nu då?

Nejdå, jag skojade bara såklart.

För min del så tror jag att det beror på att man är så känslomässigt uppskruvad mellan varven när man lever i diagnosvärlden att det bara rinner över ibland. Så är det iallafall för mig periodvis. Det känns ju som om hela känsloregistret gå på högvarv eftersom man måste vara "iskall" i alla lägen med dessa barn. Inte bli arg när de gör en ledsen, inte gråta och skämmas för uppenbart när de kastar ur sig inför allmänheten, trösta och förklara trots att man är ledsen och arg och visa kärlek trots att man är ledsen och faktiskt besviken för stunden.

Någonstans måste det ju komma ut. Ibland kan jag inte ens titta på en tecnad film utan att gråta som en krokodil och känner mig jättefånig, eller om någon ger en komplimang eller uppmuntran för något.

JJag tror att det är den uppdämda sorgen för att man har ett barn med funktionshinder som gör sig påmind, åtminstonde tror jag att det är så för mig!

Isåfall ska man väl passa på att gråta, för det behöver man säkert då!

Kramar//Lena

2010-11-13 @ 16:31:39
URL: http://vitavox.blogspot.com/
Postat av: Bellan

Hej!

Det där inlägget passar så bra in på mig och hur jag fungerar. Har alltid haft svårt att lägga band på såna typer av känslor. Pinsamt ibland, tycker jag för egen del. Men samtidigt tror jag inte motsatsen är så bra heller. Om man aldrig kan gråta utan bara håller allt inom sig.

Sen kan jag nog hålla med Lena här ovanför också. Man har blivit lite "härdad" när man har ett diagnosbarn på andra sätt. Slår han mig hårt och är bland folk så kommer det inga tårar just då....



Kram, kram!

//Bellan

2010-11-18 @ 17:46:50
URL: http://metrobloggen.se/svampbobtjejen
Postat av: Mib

Ja vad jag känner igen det där också.... Kanske för att vi inte är vana helt enkelt vid snällhet och godhet i världen.... :-/

2010-12-03 @ 13:33:04
URL: http://mibfilosoferar.zoomin.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0