asfamily

Sonen är på kortis idag och kommer hem på tisdag. Nu ska vi andas lite, jag och mannen. Dottern andas nog lite oxå. Det är en bra känsla att veta att vi kan hinna avsluta våra meningar. Jag har fortfarande en känsla av skuld, men jag märker att känslan av att behöva vila från varann är ömsesidig. Sonen orkar inte med mig heller...
Vi försöker verkligen vika dessa dygn då han är borta till att vara med varann, ge tid till dottern som alltid skuffas undan, bara göra det vi vill. Vi försöker att inte "springa ärenden".
Syret återvänder i lägenheten, till oss, och vi orkar lite till
Och ibland längtar man till och med tills han kommer hem och det är skönt att veta att man kan längta

Idag åkte vi och hämtade bästa hunden. Man längtar fortfarande efter honom, men när sonen och han är tillsammans ångrar vi inte beslutet alls. Trots att det var skitjobbigt. Vi är tvungna att hårt prioritera vår tid, inget/ingen kan vara här som leder till mer friktion. Då är det lyxigt att låna, skämma bort och lämna tillbaka.

Ikväll blir det en långpromenad i vinterlandskap med bästa hunden och bästa mannen.
Andas och njut!

Fick ett halsband i julklapp av mannen, Efva Attling, två små ord som jag gillar. På framsidan: Breathe,
och på baksidan: Exhale

Idag och imorgon andas vi!