Samma typer
Som det är nu, så kommer vi inte ens utanför dörren innan sonen är arg, dottern surar, mannen gormar åt barnen och jag gormar åt mannen. Å då har vi inte ens fått på ytterkläderna... Inget schema i världen verkar funka på detta "ut genom dörren-kaos", suck!
Dottern och jag har varit i storstan i helgen. Bott på hotell, myst, sovit länge, fikat. Hon funkar såå klockrent när hon får ha en förälder för sig själv. Vi har verkligen haft supermysigt. Ännu mysigare blev det när vi kom hem och mannen hade lagat fin-middag, tänt massor med ljus och köpt alla hjärtans presenter. "När kärlek är kärlek, å aldrig försvinner."
Det enda som överskuggade myset var mammans haltande, har fått en spricka i stortån...av att en vinflaska ramlade ner från ovanpå kylen! "Hej, jag heter DR Sven, vad har du gjort då? Jag har tappat en vinflaska på tån" Kände mig inte alls som en idiot:-/ Ont som satan gör det iaf + att det var en väldigt god flaska rött som gick till spillo!
Denna vän som jag nämnt tidigare. Just nu har jag landat i att jag inte kan lägga min energi på det. Inte just nu, så vårt förhållande kommer att bli något helt annat från nu. Och sen får vi se om det kan redas ut. Lite tid och avstånd kanske kan avgöra om det verkligen var den relation jag trodde att det var. Och om det var det, då ska jag ta lite av reserven och reda ut det hela.
Vad mysigt ni haft, bott på hotell och gottat er =) lite avis blir man allt!
Undrade lite: hur fungerar det om ni far med varsitt barn dit ni ska, inte tillsammans, alltså?
Funderade bara om deras svårighet, båda två är just detta att komma sig iväg, att man delar på detta och kan mötas ute, på plats - utan kaos?
Hej!
Visst är det så att vi känner igen oss i varandra, och förstår varann.
Det här med att dela upp sig som vi och ni gör är inte alltid så roligt. Men det är nog ändå det bästa alternativet. För sonen mår ju bäst av att inte behöva vara med på sånt han tycker är jobbigt. Det besparar familjen många krig.
Så värst långt framåt har jag inte tänkt, om hur länge det ska behöva vara så här. Ibland tänker jag att vi får nog inget vanligt familjeliv förrän den dagen han flyttat hemifrån...
Kramis!
Jag skulle behöva genomgå celldelning eftersom jag lever själv :-)
Jag förstår vad du menar att ha ett barn i taget är guld värt! Ibland är lilleman kvar hos mig när storebror åker till pappa.
Kram
Mia! Vi provade att skicka ut en i taget. Funkar inte klockrent, för den som ska ut protesterar över att behöva göra det först, men det funkar iaf mkt bättre! Tack för tipset.
Hej igen...funderar vidare - Om ni sätter upp ett klä på sig och gå ut schema på insidan av ytterdörren, ett för dom var - olika färg och gör varsin social berättelse på hur det ska gå till och varför, vilken ordninga var person gör sitt osv. och så gör ni varsin pärm åt dom, en röd till hon och en blå till honom (exempel) välj en färg dom gillar, där i samlar ni alla olika berättelser ni skriver, olika scheman över dagen osv. tror du det kan fungera bättre - att dom blir förberedda och får både muntligt och skriftligt (bilder) på HUR det ska gå till och VARFÖR, för att man ska slippa tjata, blir irriterad och en massa energi ska gå åt!
Sen bestämmer ni att då ni ska göra saker tillsammans och gå ut allihopa, så tar pappa en och du en och ni fokuserar bara på den och så möts man ute för alla sådana här aktiviteter måste tränas, tränas och åter tränas.
Hoppas du kan ha nytta av nått av tipsen - gör om dom så dom passar eran familj!
