asfamily

Vilket uppehåll jag har haft från bloggen. Tur att pappan varit duktig och hållit liv i den:-) Har haft extremt mycket både privat, men framför allt på jobbet. Så jag har inte riktigt haft tid eller ork att blogga, tyvärr.
Jag har betsämt mig för att ta tag i min situation, kan snart skvallra  om något roligt;-)
Häromdagen kom jag på mig själv att tänka:" om något år blir det kanske bättre, när han blir lite större" Det är så jag gör, väntar på att det ska bli bättre. Jag väntar med livet. Väntar på att det ska bli lite enklare, lite mer hanterbart. Hur vettigt är det?! Det kanske aldrig blir enklare. Och då gick jag igenom den enkla perioden i tron att det skulle bli bättre. Inte klokt!
Samtidigt som jag måste få tro att det kommer att bli bättre och enklare i framtiden. Vi jobbar ju med sonen så otroligt mycket, så någon gång måste det ju gå in. Någon gång i framtiden måste han ju ha lärt sig. Att inte spotta, sparka, slå och rivas varje gång han blir arg eller besviken. Det måste gå.
Det är ingen idé att fokusera på det som varit, nu måste vi köra nuet och framåt "framrutan ska vara större än backspegeln"
En klok kille sa: det man fokuserar på får man mera av. Vi kör på det tycker jag. Inte vart har vi varit, utan vart ska vi. Från nu.
Julfrid, julfrid, julfrid. Upp till bevis: det man fokuserar på får man mera av.
Stora kramar och fina tankar till er där ute. JULFRID!