Nu jäklar är det vardag

Å, poff så är det september. Va' f..n hände?!
Sonen har fått magmedicin. Dom tror att han har stressmage! 5 år gammal för satan. Hursomhelst så verkar det funka, han har inte haft några "sjunk" sen vi började. Jag får bara anta att det är dagissituationen under våren som orsakat detta.... Den nya avdelning och personalen har varit super. Äntligen får han lite ro. Och kompisar. Det är svårt att se att ingen vill leka med honom, samtidigt som inte jag heller skulle vilja leka med honom som han har varit. Men nu får han vara med och har fått lite av en bästis-tjej, A. Två tårögda föräldrar tittar på och förundras... Vi har fått en helt ny unge hemma oxå, bara med det lilla dom gör på dagis!
Just nu håller vi och skolar in honom på ett avlastningsboende. Det verkar skitbra, men fy f..n vad mycket motstridiga känslor: "det är väl klart att man inte kan lämna bort honom, man lär väl klara det själv. Vad är det för fel på mig som inte orkar ha honom hemma?" Allt det där är säkert sånt som "alla" föräldrar tänker. Men sen har vi tankarna som går i en annan anda: "Shit, vad skönt". Dom, kan jag säga, är dom värsta. Jag vill inte känna: shit vad skönt.
Dottern har plötsligt blivit tonis, det är väl sådär. Man får öva sitt tålamod jämt. Usch, det är inte så många år tills hon är riktig tonis. Hur ska det gå?! Antagligen ligger jag inlagd på nån psykavd. vid det laget...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0